Hälsningar från Österlen

Klockan närmar sig fem och tre bagare och sockerbagare har just letat sig ut i en rödtonad soluppgång för en snabb kopp kaffe innan arbetsdagen fortsätter. En yrvaken seglare nickar mot oss från den lilla båthamnen och två fågelskådare längre bort har blickarna fästa på ett snabbflygande fågelstreck i horisonten.

En minst sagt intensiv högsäsong håller just på att ge vika till förmån för den bara aningen mer stillsamma hösten med allt vad den innebär; restauranger som öppnar efter semestrarna, butiken i Malmö som skall förses med nybakat surdegsbröd varje morgon, och sensommarens bröllop som ska ha sin beskärda del av det söta. Just idag märks den annalkande hösten dock mest av på den kylslagna brisen från havet.

Tittar man närmare på någon av dessa vitklädda personer skulle man se att en av dem var jag; Per Söderberg, 30-årig bagare och konditor. Ursprungligen från Stockholm och skolad på Kringelgården; via en rad anställningar, egna företaget och gästspel lite här och var i Sverige och annorstädes har jag nu hamnat på Österlen där jag ansvarar på Vendel Organic Bakery – och har gjort så sedan starten för lite mer än ett år sedan.

För närvarande går självklart en stor tid utanför arbetet åt att träna och färdigställa idéer inför den kommande finalen i Årets Konditor. Sommaren har inneburit en ganska stor andel tidiga morgnar och sena kvällar vid bakbordet; så först de senaste veckorna har jag haft möjlighet att omsätta den tämligen stora ansamling med idéer och skisser som jag plågat mina kollegor och mitt ritblock med till färdiga recept. Kvar återstår nu det inte så lilla jobbet att finslipa allt inför finalen; och det ska bli roligt!

Kvar återstår också att hinna testa alla mer eller mindre lyckade tankefoster som alltid följer i kölvattnet i kreativa faser – en hög med slarviga anteckningar och skisser på tårtor, bakelser och annat med i bästa fall vaga associationer till Karibien har intagit en liten hörna på mitt köksbord. Säkerligen goda idéer några av dem, men de får vänta ett tag till. Ni kanske ses.

I nästa inlägg; en utläggning om det fina med att bo mitt i Sveriges kanske mest närodlande avkrok, eller möjligtvis något helt annat. Vi får se.

/Per Söderberg