Sista kvällen i konditoriet

Så närmar sig slutskedet med stormsteg. En dag kvar av träning, en dag att packa och paketera allt som ska upp; och så en dag av resa. Jag håller tummarna för att jag inte glömmer något, det är ju lite långt att åka och hämta. De senaste veckorna har varit hektiska – små ändringar som blivit stora ändringar som måste testas, nya lösningar på nya och gamla problem. Stora ändringar som blivit små igen. Och så gick jag ju och blev pappa mitt i allt också, vilket milt sagt varit en distraktion från den planerade tidsträningen. Tidsträning, förresten. En träningsform som samverkar på ett märkligt vis med mitt ibland, för repetitiva moment, något flackande koncentrationsspann. En natt av tidsträning verkar resultera i ungefär tre nätter av testning av nya idéer som dykt upp. Så, jag har inte schemalagt allt på minutnivå inför tävlingen denna gång; vi får väl se efteråt om jag ångrar mig!

Efteråt. Vad händer då? Vinst eller inte så räknar jag med en rad positiva händelser, såsom lite tid att testa alla nya och gamla idéer som uppstått de senaste månaderna. Återfå lite av den mentala närvaro som både mina nära – och mina kära kollegor – fått sakna. Umgås med min familj över middagsbordet utan att fastna mitt i en tanke på bästa sättet att förvandla en brownie till en pure  (vilket är ett alldeles underbart sätt att trolla något som tidigare varit en kaksmet tillbaka till en kaksmet – gott) eller huruvida de få procentens skillnad i luftfuktighet mellan Kåseberga och köket i Ystad gör att jag måste koka socker hemma idag (lite socker brukar dessutom alltid lyckas hamna under min tålmodiga flickvän Tildes fötter – mitt kök är inte lämpat som konditori -  vilket hon hittills uthärdat med ett stoiskt lugn). Lite tid att fota bröd och bakelser inför kommande projekt. Utsätta min kropp för lite cykling och den knoppande vattensportsäsongen i södra Skåne. Hålla lite kurser under höst och vinter – något jag tycker är omåttligt roligt just nu – och sällan har väl intresset för att baka hemma varit så stort! Ja, vi får se vad hösten har i sitt sköte efter fredagen.

Det ska dessutom bli kul och inspirerande att se vad mina medtävlare knepat ihop; ej att förglömma under de kommande timmarna av pressad tystnad och bistra blickar. Saker som görs vid tävlingsborden kommer med all säkerhet dyka upp lite varstans under den kommande tiden.

Nej, nu ska jag ned till Vendel Organic Bakeryoch träna min sista kväll! Köra igenom några kluriga moment en sista gång. Och prova en ny, sista form på chokladbiten… Vi ses på fredag!

Nu börjar det!

Härligt! Konditorbloggen för Årets Konditor öppnar och jag får möjlighet att vara först ut.

Mitt namn är Tony Olsson, sockerbagare till yrket och vann Årets Konditor 1993. Jag vet det var länge sedan. Nu är jag Juryns ordförande som jag varit de senaste 7 åren, och det har varit en spännande resa. Bland annat på grund av att det tidigare  bara varit killar med i finalen men de sista tre åren har vi haft en majoritet av tjejer och i år är en majoritet av killar igen. Det man kan utläsa av detta är att temat (som måste vara med för att få en helhet i tävlingen) är starkt bidragande. Men detta kommer jag fördjupa mig lite mer i när vi  närmar oss tävlingen.

Utöver arbetet som juryordförande så driver jag även Chokladfestivalen tillsammans med min kompis Magnus Johansson.
Det är ett evenemang som till grunden handlar om att choklad är gott och det finns en massa olika varianter både i smak och pris och är till för alla.

När vi planerade den första festivalen och diskuterade happenings på festivalen så var vi båda överens om att det vi helst vill göra är att ha en bra tävling eller den bästa tävlingen i Sverige och det var självklart då Årets Konditor. Vi föreslog för Sveriges Bagare och Konditorer och Arla att vi skulle flytta den till festivalen så att allmänheten fick möjlighet att se vilka möjligheter det finns inom vårt yrke och på den vägen är det.

När man tar ut vilka som ska gå till final är det ofta ett svårt val och en del blir bortplockade i sista stund. Man står där och velar han eller hon, man vill ju helst att alla ska få vara i rampljuset den 9 oktober!

Vi har haft ett uppstartsmöte med de fem finalisterna och det känns som ett gäng på 4 unga hungriga grabbar, med en tjej som kanske kommer ställa till det för dem. Cecilia som vann Årets Pralin förra året är med andra ord ingen rookie i tävlingssammanhang. Förra året var det tvärtom en kille och 4 unga hungriga tjejer, men Maria Grave, en av tjejerna och äntligen en göteborgare, tog hem segern. Sist titeln gick till Göteborg var 1989 då Urban Nyberg vann.

Här kommer en annan viktig aspekt in och det är juryn, den plockade jag ut i fredags en del har varit med tidigare och där har vi även en del nya namn – bland annat Maria Grave. Juryn består av 2 st som bedömer metoden och resterande 8 får vara med i avsmakningen. Kan det bli bättre än 10 desserter, 5 olika tårtor och 5 olika valfria produkter med choklad på 2 timmar? Jag kan säga att efter en sådan dag så har man många nya idéer som ni säkert kommer få se på jurymedlemmarnas konditorier då vi fokuserar på att till Årets Konditor ska det vara proffs som dömer. Det är ju ett Svenskt mästerskap för professionella konditorer.

Det jag kan säga är att årets tävling kommer bli minst lika bra, spännande och god som de sista åren då vi till semifinalerna varje år ser en nivåökning.

Man undrar ju ibland hur min tårta med rödvinbärsmousse och vit chokladmousse utan några happenings skulle stå sig i dagens konkurrens, men det är rätt skönt att inte veta.

Mvh
Tony Olsson,
Juryns ordförande

Magnus Johansson och Tony Olsson